The juicy stack

Man har fastslagit nio "hallmarks of aging", vilka är allmänt accepterade som de grundläggande processerna som bidrar till åldrandet. Dessa nio ålderstecken inkluderar:

Genomisk instabilitet – Skador på DNA som ackumuleras över tid.

Telomerförkortning – Förkortning av telomererna vid cellernas kromosomändar som sker vid varje celldelning.

Epigenetiska förändringar – Förändringar i genuttrycket som inte beror på förändringar i DNA-sekvensen.

Förlust av proteostas – Nedsatt förmåga att syntetisera, vika, och degradera proteiner korrekt.

Dysfunktionella mitokondrier – Skador på mitokondrierna, som är cellernas energikällor.

Cellulär senescens – När celler slutar dela sig och ackumulerar i vävnaden, vilket bidrar till åldrande och sjukdom.

Stamcellsutarmning – Minskning av antalet och funktionen hos stamceller, vilket påverkar vävnadernas förmåga att reparera sig själva.

Förändrad intercellulär kommunikation – Förändringar i hur celler kommunicerar med varandra, vilket kan leda till inflammatoriska processer och vävnadsdysfunktion.

Förändrad näringsupptagning – Förändringar i metabolismen och näringsupptagningen, vilket kan påverka åldrandet och sjukdomsutvecklingen.

Dessa hallmarks hjälper forskare att förstå de underliggande mekanismerna för åldrande och att utveckla potentiella strategier för att hantera eller försena åldersrelaterade förändringar och sjukdomar.

När östrogennivåerna sjunker under klimakteriet genomgår kroppen en rad förändringar. Några vanliga effekter är:

Värmevallningar och svettningar: Plötsliga värmeattacker med efterföljande svettningar är ett av de mest typiska symptomen.

Sömnstörningar: Minskad östrogen kan leda till sömnproblem och därmed trötthet under dagen.

Humörsvängningar: Förändringar i hormonbalansen kan påverka humöret, vilket kan innebära ökad irritabilitet eller nedstämdhet.

Vaginal torrhet och minskad sexlust: Östrogen är viktigt för att upprätthålla fukt och elasticitet i slemhinnorna, och dess minskning kan leda till obehag och nedsatt libido.

Förändrad hud och elasticitet: Huden kan bli tunnare och tappa sin elasticitet, vilket bidrar till torrare hud och ökad rynkbildning.

Ökad risk för benskörhet: Låga östrogennivåer påverkar benmassan negativt, vilket med tiden kan öka risken för osteoporos.

Tunnare vävnad (atrofi)

Östrogen stimulerar normalt tillväxt av epitelceller i vaginans slemhinna.

När östrogenet sjunker → epitelet blir tunnare, ibland bara några cellager tjockt (jämfört med många lager tidigare).

Minskad kollagen och elasticitet

Kollagenproduktionen minskar → vävnaden blir mer skör och förlorar spänst.

Vaginalväggarna kan kännas “slappare” men samtidigt mer ömtåliga.

Mindre blodflöde

Östrogen stimulerar kärlgenomblödning. Utan det → mindre blodcirkulation, sämre syresättning och tunnare vävnad.

Mindre naturlig fukt

Färre körtlar aktiveras → torrare miljö.

Mindre glykogen i cellerna → laktobaciller minskar → pH stiger (från ~4 → 6–7).

Symtom

Vaginal torrhet, sveda, klåda, ömhet.

Smärta vid samlag (dyspareuni).

Ökad risk för småsprickor, irritation och urinvägsinfektioner

Vaginal pH

Normalt hos fertila kvinnor: 3,5–4,5 (tack vare östrogen som gynnar laktobaciller).

Efter menopaus utan östrogen: 5,0–7,0.
→ Högre pH = mindre skydd, torrare och skörare miljö.

Vaginal Maturation Index (VMI)
Mikroskopisk analys av celler i slemhinnan.

Hög östrogen: många ytliga, mogna celler.
Lågt östrogen: dominans av omogna basalceller → tunnare och torrare slemhinna.

Vaginal fukthalt (hydrering) – mätt med instrument eller histologi

Studier har visat att vätskeinnehållet i vaginalvävnad sjunker markant efter menopaus.


Exempel: En studie fann ~30–40 % lägre vätskeinnehåll i postmenopausal vaginalvävnad jämfört med premenopausal (Leiblum et al., 2009).


Blodflöde i slemhinnan (Doppler)

Östrogen ökar blodflödet → bättre syresättning och fukt.

Vid brist minskar blodflödet → torrare och tunnare vävnad

Vad är NAD⁺?

NAD⁺ står för nikotinamidadenindinukleotid.

Det är ett koenzym som finns i alla kroppens celler.

Dess huvuduppgifter är:


Energiproduktion – NAD⁺ behövs för att cellerna ska kunna omvandla mat (kolhydrater, fett, protein) till energi i form av ATP i mitokondrierna. Dvs detta påverkar DIN ENERGI!!!


DNA-reparation – NAD⁺ används av enzymer (t.ex. PARP) som reparerar skador i vårt DNA.


Cellöverlevnad och åldrande – NAD⁺ aktiverar sirtuiner (”långlivsenzymer”) som påverkar cellernas hälsa, inflammation och åldrande.


Signalering – NAD⁺ är involverat i kalcium- och immunsystemreglering.

Vad händer med NAD⁺ när vi åldras?

Minskar med åldern: NAD⁺-nivåerna i cellerna sjunker gradvis från 30–40 års ålder och kan vara upp till 50 % lägre vid 60–70 år.

Orsaker:


Ökad aktivitet hos CD38 (ett enzym som bryter ner NAD⁺).


Mer DNA-skador → fler reparationsprocesser som ”förbrukar” NAD⁺.


Mitokondrier fungerar sämre → sämre återvinning av NAD⁺.


Mindre effektiv nyproduktion av NAD⁺ i cellerna.

Konsekvenser av minskat NAD⁺

Lägre energiproduktion → trötthet, svagare muskler.

Sämre DNA-reparation → fler mutationer och högre risk för åldersrelaterade sjukdomar.

Försvagade sirtuiner → sämre cellfunktion, mer inflammation, snabbare biologiskt åldrande.

Kopplingar till sjukdomar: neurodegeneration (Alzheimer, Parkinson), metabola sjukdomar (diabetes), hjärt-kärlsjukdom och immunförsvarsförsämring.

Sammanfattning:

NAD⁺ är en central molekyl för energi, DNA-reparation och cellhälsa. Med åldern minskar nivåerna, vilket tros vara en av orsakerna till varför kroppen åldras snabbare och blir mer sårbar för sjukdom.

Hos kvinnor bidrar östrogenförlust, insulinresistens, kortisolpåverkan, sarkopeni och inflammatoriska processer tillsammans till att fett depåerna omfördelas och mer lagras i buken med stigande ålder.

1. Minskade östrogennivåer

Östrogen stimulerar fettlagring i gluteofemorala depåer (höfter och lår).

När östrogenet sjunker vid menopaus, sker en redistribution av fett från perifera depåer till visceralt (bukfett).

Detta kallas ibland för en övergång från ett "päronformat" till ett mer "äppelformat" kroppsmönster.

2. Förändrad insulinkänslighet

Med åldern och minskat östrogen försämras insulinsignaleringen.

Sämre insulinkänslighet gör att glukos inte tas upp lika effektivt i muskler, vilket gynnar fettinlagring i lever och buk.

Kortisol och stressaxeln

Långvarigt lätt förhöjt kortisol (vanligt vid åldrande och sömnbrist) gynnar abdominal fettinlagring.

Kortisol aktiverar lipoprotein lipas mer i bukfettväv än i gluteofemoral vävnad.

4. Minskad muskelmassa (sarkopeni)

Muskler förbrukar mycket energi.

Minskad muskelmassa → lägre basalmetabolism → lättare energibalansöverskott → fett lagras i buken där blodflödet är högt och fettmobilisering sker snabbt.

5. Inflammatoriska processer

Visceralt fett är mer metabolt aktivt än subkutant fett.

När visceralt fett ökar, produceras mer cytokiner (t.ex. TNF-α, IL-6) vilket kan ytterligare driva insulinresistens och fettinlagring i en ond cirkel.

Kvinnors åldrande präglas av en dramatisk hormonell vändpunkt (menopaus) → snabbare metabola och kroppsliga förändringar då.

Män åldras mer jämnt, men med större risk för tidig död i hjärt-kärlsjukdomar.

Kvinnor lever längre men har fler kroniska besvär på ålderns höst.

Hormonella skillnader

Kvinnor:

Genomgår en abrupt hormonförändring vid menopaus (ca 45–55 år) → kraftigt fall i östrogen och progesteron.

Detta påverkar fettfördelning, benhälsa, hud, kognition och kardiovaskulär risk.

Män:

Upplever ett mer gradvis fall i testosteron (ca 1 % per år från 30–40 års ålder).

Förändringarna är långsammare, men påverkar muskelmassa, bentäthet, energi och libido.


Stor skillnad: Kvinnors åldrande får en tydlig “knäckpunkt” (menopaus), medan män åldras mer linjärt.

Kroppssammansättning

Kvinnor: Tappar östrogenets skydd → mer bukfett, insulinresistens och risk för metabolt syndrom.

Män: Har generellt mer visceralt fett redan från början, men får progressiv muskelförlust och risk för testosteronbrist.

Biologisk livslängd

Kvinnor lever i snitt 4–7 år längre än män globalt.

Möjligen tack vare östrogenets skyddande effekt mot hjärt-kärlsjukdom fram till menopaus, samt genetiska faktorer (kvinnor har två X-kromosomer).

Män åldras snabbare biologiskt i flera biomarkörer (t.ex. epigenetiska klockor visar ofta att män har en högre “biologisk ålder” än kvinnor i samma kronologiska ålder).

Sjukdomsprofil

Kvinnor:

Mer benägenhet för autoimmuna sjukdomar och osteoporos.

Högre risk för Alzheimers efter menopaus.

Män:

Högre risk för hjärt-kärlsjukdom, cancer och metabolt syndrom tidigare i livet.

Dör oftare i “snabba sjukdomar”, medan kvinnor oftare får kroniska åkommor.

Kvinnor drabbas mer av Alzheimers eftersom östrogenförlust, genetik (APOE ε4), immunsystemets funktion och metabola förändringar samverkar. Östrogenets plötsliga bortfall vid menopaus verkar vara den största skillnaden jämfört med män

1. Hormonella förändringar (östrogenets roll)

Östrogen har en skyddande effekt på hjärnan – det påverkar synaptisk plasticitet, mitokondriernas energiproduktion och minskar inflammation.

Vid menopaus faller östrogennivåerna snabbt → hjärnan blir mer sårbar för amyloid-beta-ansamling och tau-patologi (de proteinförändringar som driver Alzheimers).

Därför ser man ofta en acceleration av kognitiv försämring hos kvinnor efter klimakteriet.

2. Genetik och riskgener

APOE ε4-genen, den starkaste genetiska riskfaktorn för Alzheimers, har större effekt hos kvinnor än hos män.


Kvinnliga bärare av APOE ε4 har ungefär dubbelt så hög risk som manliga bärare.


Möjligen på grund av samspelet mellan APOE och könshormoner.

3. Immun- och inflammationsskillnader

Kvinnor har generellt ett starkare immunsystem (p.g.a. två X-kromosomer och hormoner).

Men detta innebär också större risk för överaktivering av mikroglia (hjärnans immunceller), vilket kan leda till kronisk inflammation och neurodegeneration.

4. Metabol och vaskulär påverkan

Kvinnor får efter menopaus ökad risk för insulinresistens, metabola störningar och hjärt-kärlsjukdomar, som i sin tur är starkt kopplade till kognitiv nedgång.

Insulinresistens påverkar hur hjärnan använder glukos, vilket kallas ibland för "typ 3-diabetes" i Alzheimersforskning.

5. Livslängd och diagnosfaktorer

Kvinnor lever längre, vilket ökar den absoluta risken att nå en ålder där Alzheimers är vanlig.

Men även efter justering för livslängd är risken högre hos kvinnor, vilket talar för biologiska orsaker.

1. Kollagenförlust börjar tidigt

Redan från 20–25 års ålder minskar kroppens produktion av kollagen med ca 1 % per år. Kollagen är ett strukturprotein som ger huden fasthet. Minskningen leder till rynkor, slappare hud och tunnare dermis.

2. Elastin bryts ner snabbare än det byggs upp

Elastin ger huden dess förmåga att återgå efter att ha blivit uttänjd. Till skillnad från kollagen produceras nästan inget nytt elastin i vuxen ålder – därför är solskador och oxidativ stress som bryter ner elastin särskilt svåra att reparera.

3. UV-ljus är den största enskilda faktorn

Upp till 80 % av det synliga åldrandet i huden beror på solens UV-strålning (”fotoåldrande”). UVA-strålar tränger djupt och skadar kollagen och elastin, medan UVB ger solbränna och DNA-skador som kan leda till hudcancer.

4. Oxidativ stress driver på åldrande

Fria radikaler (reaktiva syreföreningar) skadar lipider, proteiner och DNA i hudceller. De bildas av bl.a. sol, föroreningar, stress, rökning och alkohol. Antioxidanter (C-vitamin, E-vitamin, polyfenoler) kan neutralisera dessa och bromsa processen.

5. Hudens förmåga att hålla fukt minskar

Produktionen av hyaluronsyra (en naturlig fuktbindare) sjunker med åldern. Det gör att huden tappar volym och ser torrare ut. Detta är en viktig anledning till att fillers ofta baseras på hyaluronsyra.

6. Cellförnyelsen avtar

Keratinocyter (hudceller i överhuden) omsätts långsammare när vi blir äldre. Det gör huden mattare, tjockare i ytan (pga döda celler som inte lossnar lika snabbt) och mer ojämn i pigmentering. Retinol (A-vitamin) är en av få ingredienser som faktiskt kan öka cellförnyelsen.

7. Hormoner spelar stor roll

Östrogen stimulerar kollagenproduktionen. Efter klimakteriet sjunker östrogenhalten kraftigt → hudens kollagen minskar med upp till 30 % under de första 5 åren. Detta är en viktig orsak till snabbare hudåldrande hos kvinnor efter menopaus.

8. Genetik vs livsstil

Studier på tvillingar visar att ungefär 20–30 % av hudens åldrande beror på genetiska faktorer, medan resten styrs av livsstil (solvanor, kost, stress, sömn, rökning, alkohol).

9. Myten om dyra krämer

De flesta krämer fungerar främst som fuktgivare. Endast några få ingredienser har konsekvent visat effekt i kliniska studier: retinoider (A-vitamin), C-vitamin, niacinamid, och solskyddsmedel. Dyra krämer utan dessa är ofta mest marknadsföring.

10. Hudens mikrobiom påverkar åldrande

Ny forskning visar att sammansättningen av hudens bakterier, svampar och virus kan påverka inflammation, barriärfunktion och hur snabbt huden åldras. En balanserad hudflora (bl.a. genom mild rengöring och undvikande av överanvändning av antibakteriella produkter) kan bidra till friskare hud längre.

Vill du att jag gör en visuell översikt (t.ex. infographic-liknande lista) som du kan använda i marknadsföring för Njuju, eller vill du ha det mer som en djupare vetenskaplig artikel med referenser?

Hudens normala förnyelsecykel (”cell turnover”)

Unga vuxna (ca 20-årsåldern): ca 28 dagar.

30–40 år: ca 30–40 dagar.

50+ år: kan vara 45–60 dagar eller mer.

Hur processen fungerar

1. Keratinocyter (hudceller) bildas i basallagret av överhuden (epidermis).
   
2. De vandrar uppåt genom hudlagren, mognar och fylls med keratin.
   
3. Efter ca 3–4 veckor når de hudytan (stratum corneum) som döda hudceller.
   
4. Dessa lossnar naturligt (deskvamation), men processen blir långsammare med åldern → huden ser matt och grov ut.
   
5. Faktorer som påverkar hastigheten

• Ålder (största faktorn).
  
• UV-skador (skadar DNA och försämrar cellförnyelsen).
  
• Näring (t.ex. A-vitamin är avgörande för celldelning).
  
• Hudvård: Retinoider och exfolianter (AHA/BHA-syror) kan påskynda cellförnyelsen.
  
• Sjukdomar/hormoner (t.ex. diabetes, klimakteriet) kan göra huden långsammare att reparera sig.
  

Man kan alltså säga: Ung hud förnyas på ca en månad – äldre hud kan ta upp till två månader eller mer.